Ute och gick en megapromenad i Skärholmens nejder idag på förmiddagen (jag trodde bara det var New Age-skit, det där om att man blir piggare av ljus, men det verkar faktiskt stämma). Började med att kolla på radhus i Lindholmsbacken (tror jag det heter). Samma par hade haft huset sen det byggdes 1969, och jag tror inte att de hade tapetserat om en enda gång. Det var ... rart på något sätt. Fatta hur försiktigt man måste leva för om man kan ha tapeterna fläckfria och intakta i nästan fyrtio år. Fast jag tänkte inte seriöst på att köpa det, jag var mer nyfiken hur det ser ut inuti radhusen uppe på höjden. Men det är sjukt billigt att köpa hus här i Skäris. Ett radus går på ca 1,5 mille – och då får man runt 120 kvm och minst fem rum.
Efter det halkade jag bort till Fiskarfjärdsvägen – Skärholmens gräddhylla. Utsikten över Mälaren var fin, men jag hade väntat mig så mycket mer – riktiga lyxhus á lá Djurgården, men det mesta såg nybyggt och rätt trist ut. Och inte en enda människa mötte jag, radhusområdet var också väldigt dött. Fastnade i funderingen om huruvida folk i de här finare områdena också går ut i mysbyxor eller om det bara är vi i gettot som beter oss så? Är det därför de inte går ut, för att de bara har mysbyxor inomhus och tycker det är så jobbigt att byta om att de stannar inne istället? Är det vulgärt med mysbyxor i de finare områdena? I så fall är jag rätt nöjd med att bo kvar i gettot på höjden.
Folks favorittillbehör i trädgårdarna i den fina delen av Skärholmen
1. Glasklot
Stora blåa eller svarta glasklot som man inte kan ha till någonting.
2. Postlådor med lås
3. Silhuettdjur i svart metall
– typ ugglor eller katter
4. Gungställningar
Med gungor i riktigt kulört plast.
5. Risiga buskar som skyddar mot insyn
